Vi tänker på effektivitet och på vad det gör med en att ständigt tänka på att vara sitt bästa jag. Att vilja förändra allt men att bli förlamad av pengastressen och prestationspressen.
Vi tänker på vad som händer när vi vägrar, vad som händer när vi tar oss tid som en protest. Vi väljer den långsammaste sömnadstekniken som en motståndshandling. Vi tar oss tid till att inte generera pengar, till att skapa andra värden. Vi drömmer om att organisera en vila.
Vi tänker på arven vi har i textilarbetet och i kampen. Vi torkar disken på farmors handdukar som tog henne flera veckor att väva och det tar oss bara sekunder att fläcka ner. Varenda tråd som suger upp diskvatten och svett är noggrant lagd i en vävstol och varenda rättighet vi kämpar för att behålla har någon annan lagt sitt liv på att ge oss.
Vi tänker på alla som alltid har gjort det vi gör nu; broderat en duk, lagat en matlåda. De kanske fick ett tack men diskhandduken hamnade aldrig på piedestal. Vi tänker på arven vi har att förvalta, kampen vi har att ta.