Amy Worralls konst är centrerad runt den kvinnliga kroppen, med glatt motstånd tar hon sig an den manliga blicken och utmanar samtidigt hur hon själv ser på andra kvinnor. Med hjälp av ett bildspråk fyllt av bekanta figurer och logotyper lockar hon betraktaren in i hennes värld fylld av mörk humor, kantad av tragedi Hon gräver djupt i sin komplicerade relation till popkultur och media i den digitala tidsåldern, något som format både de bra och de inte så bra övertygelserna hon håller, och med denna insikt blir hennes verk både ett breakup och ett kärleksbrev. Varje enskild karaktär är ett fragment av en kollektiv identitet, varje skulptur en del det enorma självporträtt som de tillsammans utgör Betraktaren får följa med på en desorienterande berg-o-dalbana genom fullständig glädje via total oreda, denna värld är fylld av glammiga, oemottagliga tjejer som morphar mellan söta karikatyrer och monstruösa varelser, i en mix a dröm och mardröm.

Amy Worrall’s work is centered around the female body, using joyful resistance to tackle the male gaze and how she looks at other women. Using familiar images and logos to lure the audience into her world, telling a story that is darkly humorous and tinged with tragedy. Delving into her complicated relationship with pop culture and the media in the digital age, it being responsible for shaping both the good and not so good beliefs she holds, her work is both a breakup and a love letter. Each of her characters forms a giant skewed self-portrait, every sculpture a fragment of the same collective mind. Taking the viewer on a disorienting journey with her through pure joy to total disarray, filled with glitzy yet detached girls who morph between cutesy caricature and monstrous creature, both in a dream and a nightmare.